Ahlberg

Min första kanin i vuxen ålder hette Ahlberg. Jag fick ett "ryck" att jag ville ha en kanin, en frigående kanin. Gick på djuraffären och köpte den fulaste jag hittade. Redan på väg hem ångrade jag mig redan ang utseendet och kom fram till att hon var väldigt söt :) Hon var utan att överdriva världens underbaraste kanin! Fösta dagen var hon lite smått skygg och jag fick för mig att hon aldrig skulle bli tam... men så blev det som tur var inte! Ahlbergs andra dag hemma hos oss höll jag på städa badrummet och Ahlberg var med, jag sa åt henne att hoppa upp i famnen (och klappade på benen) och vips var hon uppe i famnen. Jag sa åt henne att hoppa ner (och pekade på golvet) och vips så var hon nere igen! Jag trodde inte riktigt att det kunde vara annat än en slump att hon gjorde som jag sa men jag provade flera ggr och har även för mig att jag visade (?)till Malin och Sofi som jag då bodde med och hon gjorde samma sak varje gång. Hon som ett litet skott när man ropade på henne och hon var väldigt bra kompis med Nelly, som förövrigt älskade att slicka henne mellan öronen så manen blev som ett litet lurv ^^ Hon var den underbaraste lilla varelse man kan tänka sig. På natten sov hon bredvis mitt huvud på kudden och ibland buffade hon på mig mitt i natten för att jag skulle klia lite på henne och sen sov hon vidare. <3 Tyvärr blev hennes liv alldeles alldeles för kort då det visade sig att hon hade ett svårt bettfel :( Jag hann inte ha henne särskilt länge men vi hann få et starkt band till varandra och hon har en alldeles egen plats i mitt hjärta <3

Första dagen hemma <3

En liten tjuv var hon också <3

Bästisar <3

Snarkis<3

Ute och skuttar <3

puss <3

Ligger i sängen och solar <3

Har fortfarande dåligt samvete för att jag inte klarade av att vara med när dom tog bort henne.. det sista jag gjorde var att överge henne, känns inte särskilt bra :(  <3